buregard

Jag är verkligen efter med vissa saker, så jag hade tänkt börja jobba ikapp med allt nu. En av uppgifterna är "Farfar-uppgiften" där vi ska skriva om vår farfar eller någon äldre person i släkten. Som tur så har min farfar, Bengt Buregård skrivit en bok som alla i släkten har fått och bekanta vänner. Tyvärr så innehåller boken bara om hans liv fram till 2003. Men enligt rykten så sitter han och smyg skriver sin andra bok just nu..

Boken börjar om hans mors föräldrar när de utvandrade till Usa 1890 för att se sig om i det stora landet i väst. Hans mor föddes 1894 i Usa och döptes till Ellen (då det var ett vanligt namn i Usa.) 1928 föddes Bengt-Olle Buregård i Ängelholm. På den tiden fanns det inte någon kvinnoklinik så det fanns bara barnmorskan som kunde hjälpa en med födseln.
Mellan 1928-1933 gick lantbruket väldigt dåligt. Ibland kunde man knappt få betalt för sina produkter och imellanåt kunde man köpa smågris för 50 öre. Som barn var Bengt inte särskilt snäll eller kan man kalla det att han var en spjuver. Hans mor hade elever som kom hem till dem för att lära sig att spela piano. Allt klinkande var olidligt plågande för Bengts öron. För att undvika det olidliga plågandet så gick han ut och gömde sig i buskarna och kastade sten på sina systrar när dem kom cyklande förbi.
Många år gick och 1938 gick Bengt i 4:e klass. Det hade blivit mycket oroligt i Tyskland för att Adolf Hitler hade kommit till makten och rustade upp en enorm motoriserad armé. Sedan första världskriget hade arbetslösheten i Tyskland ökat hastigt. När Hitler började att "rensa" ut judarna så slog den itu judarnas butiker och dylika saker under en natt, denna natt är även känd som "Kristallnatten".

Sen började judeutrotningen som skulle kosta sju miljoner judar i Tyskland på fem år. Under andra världskriget minskade arbetslösheten, motor vägar byggdes som aldrig förr och industrin gick på fullvarv. Även i Sverige gick industrin väldigt bra. Vi skeppade mängder av järnmalm till Tyskland och fick maskiner och kol tillbaka, så skulle Tyskland inte börja invadera Sverige. I England blev man orolig för Hitler, så Englands premiärminister, Chamberlain reste över till Tyskland för att ha en liten pratstund med Hitler. Och när han återvände så sa han att Hitler aldrig skulle invadera England. Men bara några månader senare stod världen i brand.

Det stora krigsutbrottet skedde i september 1939 och Bengt gick i folkskola som inrymde fem, sex och sju. Statsministern Per-Albin Hansson talade till Sverige om det kritiska läget. Tyskland hade brutit in i Polen med motoriserad pansar och mötte det polska kavalleriet som omedelbart mejades ned med kulsprutor.

I Sverige märkte man inte av så mycket av det nya världspolitiska läget, utan att fungerade som vanligt. Exporten till Tyskland gick strålande och fler och fler ungdomar i Sverige såg Hitler som sin nya herre. I april 940 gick Hitler in i både Danmark och Norge. Nu hade kriget kommit nämnare Sverige och nu kändes kriget allt mer allvarligt. Danmark kapitulerade, men Norge höll stånd mot Hitler i några månader. Per-Albin höll ett tag några dagar senare där han säger att Sveriges beredskap är god. Men hela befolkningen visste om att det inte fanns några beredskaper.

Men nu kom det som alla har vänta oroligt på, beredskapstjänsten från Ystad till Haparanda, byggande av fort och andra försvarsanläggningar, planering av nya flygbaser bl.a. i Ängelholm, märkläggning i städer m.m. Det blev blockad av sjöfarten till västkusten och snart blev det ransoneringskort på det mesta. Bengts äldre bror Ingmar blev inkallad till sitt regemente i Kristinastad och Bengt och hans far fick klara av gården.

1942 fick Bengts familj besök av två högt rankade militärer som sa att deras gård var uttagen för militärens behov. Alla byggnader var dem dock tvungna att släppa. Gårdens kosor användes för att dra kompaniets kanoner och tross. Hela Tåstarps by blev ett militärläger av aldrig skådat slag. I slutet av augusti lämnade militären hela byn och under 1940 - 43 så var det rekordkallt, det mättes som mest upp till minus 27 grader. Efter kriget så gick Bengts pappa bort, julen 1944 pga. en hjärntumör som satte omedelbart slut på hans verksamma liv och i februari 1945 avled hans far i en ålder av 63 år. Bengts mor förblev en änka till hennes bortgång 1981.

Under våren 1950 ryckte Bengt in i det militära. Det fick bli LV 4 i Malmö. De första två veckorna fick man ingen permission då det bara blev att marschera, hälsa, hälsa i det oändliga. Efter två veckor så fick han ut sin första lön som var 1 kr och 25 öre per dag. Efter ett tag i armén så blev han elev på en signal skola där han skulle lära sig Moses koden som var helt främmande för honom.
De närmaste 3-4 månader var det hörlurar som gällde. Efter den avslutade kursen blev han utnämnd till gruppchef och höjd lön till 1:75 per dag. Efter några månader i armén så fick Bengt en farlig lunginflammation och blev hemskickad men inte friskskriven. Bengt bodde hos sin mor ett tag tills han blev frisk, och en dag hittade han en annons om att ASEA:s transformatorfabrik i Helsingborg var ett av de hetaste objekten, sökte efter en beräkningsingenjör (Kalkylator idag). Han skickade in betygen och kunde börja arbeta utanverkan, men innerst inne ville han bli en installatör på landsbygden. Då hittade han en annons om en liten firma som behövde en medhjälpare.

Firman låg i en by som heter Dalby. Bengt tog arbetet i Dalby och beslöt sig att han skulle komma dit annandag pingst så skulle boendet vara ordnat och han skulle infinna sig på H. Holmströms El. Installationsbyrå dagen efter. Ingmar och Bengt hade köpt en Ford V8 som han kunde ta sig ner till Dalby med. Dagen efter Bengt hade anlänt så fick han kontakt med firmans ägare. Han var driftmästare för ett företag som hette Dalby Elverk AB, som bestod av 3-4 montörer. Dessutom ville han sälja elinstallationrörelsen och bara pyssla med elverket, vilket lät bra i Bengts öron medtank på att han alltid har velat äga en firma på landsbygden. Tyvärr så gick det tio år utan något eget företag. Holmström var gift och hade två adopterade barn och bodde i en ganska ny villa i byn.

Den yngsta flickan hette Ulla och var bara 17 år. Den andra flickan var äldre och hade just gift dig med en lantbrukare på Sjöstorps Gård, Sven Svensson. Han var omkring 20 år äldre än henne. Ulla var på firman då och då och skötte utskrivningen av räkningen m.m. Tycke uppstod och 1952 var det bröllop i Bosebo Kyrka på Kulturen i Lund. Där efter bar det av till Stockholm på bröllopsresa.

Efter två daga var de åter tillbaka i Dalby där Bengts svärfar Hilding tog emot oss i ett hus som de ägde intill affären. Samtidigt blev han erbjuden att på hans fritid bli elverktsamrer eftersom månadslönen på elfirman var 500 kronor. Efter några år så lämnade Bengts svärfar över hela elverket och firman till Bengt. Hilding hade fått en ny flickvän som var 20 år yngre än han själv. 1954 köpte Bengt sin första TV.

I trädgården satte han upp en 10 meter lång kraftledningsstolpe och högst uppe i toppen ett galvat rör med antenn avsedd för Danmark eftersom Sverige inte hade börjat med TV-sändningar. Det var den första tv-antennen i Dalby, och intresset runt omkring var inte att ta miste på. Under kvällen var det stor spänning då de försökte få in bild. Efter ett tag kom det fram en bild, såklart blev det mycket fest pga. detta. När Sverige började sända svart-vita kanaler så köpte firman in tv-apparater som sedan försvann väldigt fort därifrån. Under julen 1963 så bytte Bengt bort sin gamla bil VW 1200 (Bubbla) till en nästan helt ny 1500 som var betydligt mycket större. Mellanskillnaden var 3 500 kr.

 I Januari 1964 föddes Bengt Anders Daniel Buregård ( Min pappa ). Förlossning var svårare än vad de trodde , så läkarna var tvungna att ta hjälp av en s.k. sugpropp. Daniel hade fått ett stort blått märke i pannan som försvann efter några veckor. Senare under -64 var Bengt med och bildade Lions Club i Dalby som nu är väldigt känt. I mitten av -67 drabbades södra Sverige av orkanvindar som skövlade skogsbeståndet till nästan 100 %.

Romeleåsen blev helt "kalhuggen" och de flesta av deras ledningar låg under nedfallna träd. De fick kämpa tå dygn i sträck och sen hade alla kunder fått tillbaka strömmen. -81 köpte Bengt och hans fru Ulla ett hus uppe i Tåstarp och var där uppe på fritiden. År 2000 avgick Bengt Buregård från Lions Club efter 36 långa år.

Ullas mamma avled 1967. Huset i Dalby såldes och Ullas arvedel blev ca. 60 000 kronor. Dessa pengar stoppades in i banken, men dem ville stoppa pengarna i något annat. Ulla ville köpa en husvagn i första hand men det ville inte Bengt. I maj månad -68 körde dem en tur längst Simrishamn - Trelleborg. När dem passerade Abbekås såg dem att ett hus var till salu. Men tyvärr så var priset för högt för dem så de bestämde sig istället för att tapetsera och köpa lite nya möbler till huset i Dalby. När dem var i Abbekås så lämnade dem namn och telefon nummer.

Dagen efter var huset sålt, men försäljaren ringde till Bengt och sa att köparen inte kunde betala de 600 000 kr, så Bengt sa att dem kunde köpa huset och betala dagen efter. 1981, köpte Bengt och Ulla ett hus i Tåstarp (deras nuvarande hus). Under hela 80-talet så tillbringade de mycket i Tåstarp men det blev för mycket med två sommarställen så de sålde huset nere i Abbekås. Huset såldes 1997 till ett belopp som var 125 000 kr mer än va de köpte huset för. Några år senare byggdes en bank sidan om Bengts och Ullas hus i Dalby.

Men den banken fanns där bara i fem år sedan såldes det till Dahlqvists Elbyrå för att banken hade tecknat sig för lokaler nere i centrum som var klart samma år. Bengt sa upp sig från sitt jobb efter att han hade hanterat ledningar fel och fått en stött i kroppen som gav honom tre månader ledighet. Fast Bengt klarade inte av att vara ledig så länge, så han sa upp sig och startade sin egna firma i garaget, Dalby Elinstallationsbyrå Bengt Buregård Aktiebolag. Nu blev det att köra runt till kunder och sätta upp lite hyllor och köpa lite verktyg som han kan jobba med. Efter ett tag så sökte Rolf Askow in till firman (jobbar än idag) och blev anställd som elektriker.

Efter ett tag så fick Bengt fler kunder än Dahlqvist som gjorde att Dahlqvist slutade jobba och sålde sitt lager av vitvaror, presenter, kablar och installationsutrustning, även som kunder, telefon nummer m.m. Bengt köpte hans lager och startade om sin firma i en ny lokal. 1972 fick han erbjudande at köpa Möllan 1 för 90 000 kr, men Bengt tyckte att det var för mycket så det blev inget köp då. Det var en professorsfamilj som flyttade in men efter två år så skildes de och huset var till salu igen för 80 000 kr. Bengt köpte huset och i samma sekund så ringde en person och erbjöd 10 000 kr mer. 1997 överlät Bengt bostadshuset och affärsfastigheten Möllan 17 till barnen för en symbolisk summa och 1999 överlämnades personal - och lagerbyggnaden som gåva. Catrines familj (Bengts dotter) som i flera år bott på Möllan 1 förvärvade fastigheten 1999. Därefter hade alla fyra fastigheterna i Dalby avyttras.

Under åren hade Bengt Buregård varit engagerad i flera styrelseuppdrag varav kan nämnas:
* Styrelseledamot i S-E Banken i 25 år.
* Elverket i 30 år.
* Lunds Energi i 8 år.
* Lions Club i 36 år.
* Ledamot i Komstyrelsen.
* Tekniska Nämnden.
* Taxeringsnämnden
* Samfällda Kyrkorådets Ordförande i flera år i Dalby.

1994 slutade Bengt sin anställning i Skånska Energi efter händelserika år och uppnådd pensionsålder. Därefter blev det ny fast bostad i Tåstarp som Bengt lämnat som 18-åring och nu var tillbaka. Ulla hade i flera år önskat att de skulle dela på sig. Hon hade varit och sett på fura fastigheter men det behövdes en i markplan då hon börjat gå ganska dåligt.

Midsommaren -88 gifte sig Lionsbrodern Ebbe sig med Babs Henriksson i Munka-Ljungby kyrka. Ebbe avled efter en kort tids sjukdom i januari -97. Babs blev ensam med en stor villa och Bengt bodde ensam i Tåstarp. Efter ett tags träffande så hade Bengt och Babs funnit varandra.
Det var enkelt medtanke på att de hade känt varandra i tio år. Babs sålde villan och 2000 gifte dem sig i Tåstarp med ytterligare ett rum och dubbelgarage. Gäst stugan blev tillbyggd med glasparti utmed sjön och en sjöbod byggdes som förråd.

Här slutar min berättelse om min farfar Bengt Buregård. Som ni säkert har läst så var inte hans liv en dans på rosor, men den lyckligaste tiden i hans liv var när han kunde skrapa ihop pengar till ett aktiekapital och starta sin egna firma 1970. Jag har tagit faktan utav en bok som jag fick av honom, den heter "Så blev mitt liv" som är skriven i april månad 2003.